Tillbaka i Ubud. Tillbaka och utforska det fantastiska utbudet med raw food. Mina smaklökar hoppar till flera gånger om dagen av magiska smakkombinationer. Tre kvällar i rad har vi varit på Clear Kafé. Där har vi fått en godaste raw food chokladkakan som vi någonsin har ätit. Önskar att jag kunde fått osynlig i köket när de gjorde den för att kunna återskapa denna smaksensation. Om jag ler tillräckligt snällt nästa gång vi är där kanske jag kan få receptet och lägga ut det här på bloggen. De har så mycket gott på menyn att vi har svårt att gå någon annanstans. Det skulle behöva en månad bara i Ubud för att hinna äta sin genom alla goda raw food rätter här. Jag hade en fantastisk drink som hette Diamond Detox; med färsk Bali aloe vera, gurkmeja och honung. Just aloe vera har jag inte använt själv i mina smoothisar men som kommer bli ett vanligt inslag hädanefter.
Igår gick vi på en guidad tur till en lokal by och genom risfälten. Vår guide, Wayan, 27 år är son till en risfarmare och har själv jobbat på risfälten, och han visste allt om ris. Det som var tråkigt att höra var att det inte finns något ekologiskt ris på Bali längre. De har bytt sort. Den gamla sorten som kunde odlas på ekologiskt vis kunde endast skördas var 6-7 månad. Den var av en bättre kvalité och med mer näring. Den nya sorten som används, går att skörda var 2-3 månad men kräver besprutning och har inte innehåller inte den näring som den gamla sorten gör. En del risfält varvar med sötpotatis ett år och ris det andra för att kunna bevara näringsämnena kvar i jorden. Men trots att sötpotatisen inte behöver besprutas kan den ändå inte räknas som eko eftersom jorden innehåller bekämpningsmedel. Jag tror att en jord måste ligga i träda i 3-4 år för att sedan räknas som ekojord. Så även här har tempot kommit – allt ska gå fortare med priset att näringen blir sämre och att bekämpningsmedel måste användas.
Många familjer har sitt eget risfält som endast ger dem ris tillräckligt för sina egna familjer och de lever på självhushåll. Flera familjer lever tillsammans och ofta är de släkt med varandra. De bor i något som kallas ”compounds” – det ser ut som en mur och innanför muren finns en innergård med ett familjetempel, en slags bädd där de ceremonier hålls, (såsom när ett barn föds, får sitt namn eller när någon går bort). Varje familj har sitt eget kök och sitt eget sovrum. Det var väldigt intressant att se detta med egna ögon. Den samhörighet som de lever inom. Den övergripande religionen på Bali är hinduism. Det som är utmärkande för hinduismen är att man reinkarneras. Vår guide sa att ”Love, Laughter and Affection” gör att man bättrar på sin karma till nästa liv. Det var så underbart att höra. Att ju mer du älskar, skrattar och bryr dig om andra människor desto bättre blir det in nästa liv. Tänk om vi alla kunde anamma det, trots att vi inte tror på någon speciell religion, känns dessa ord som varje människa skulle kunna utöva för att jorden skulle bli en ännu bättre plats.
På vår vandring mellan i ”skogen” såg vi kakaoträd, kokospalmer, tandlösa farbröder och gummor med bärandes med många kilon på sina huvuden. När vi kom till risfälten tog Saga och jag av oss skorna för att kunna skutta mellan risfälten bland gräs och gyttja. Det var mycket lugnande att komma i kontakt med moder jord och känna henne under mina bara fötter. Lerig som bara den återvände vi till civilisationen i Ubud. 30 minuters bilfärd hade tagit oss tillbaka till hur balineserna levt sedan hundratals år tillbaka. Det var mycket jag lärde mig av att ha fått ”flyttas tillbaka i tiden”.
I gryningen från vårt rum kan vi se de gamla männen som står krokade på risfälten. Och deras dedikation finns i deras utstrålning. Planta för planta ombesörjs av deras omvårdnad. Det är en syn som får mig att tänka på hur livet kan vara magiskt precis där vi är. Att just en risfarmare kan vara en ” en ledare utan titel” som Robin Sharma pratar om.
Här har vi köpt dåliga kopior på filmer. En film som jag köpte var en film om hur en dag i Dalia Lamas liv ser ut. En mening som han säger är, som fastnat hos mig: ”Vad du än är och vad du än tror på kan du i alla fall vara varmhjärtad. ”Och just att vara varmhjärtad har de balinesiska människorna lärt mig. De flesta arbetar hårt, ofta och långa pass och får inga långa semestrar. De är ändå så varmhjärtade, sanna och deras leende visar att de är så tacksamma för det som de har och där de är. Jag tar också med mig det jag fått veta om deras traditoner. Jag beundrar dem för deras vackra och betydelsefulla seder som är fulla av respekt och vördnad för moder jord, människorna som bor här och det magiska som vi inte kan förklara eller kanske förstå.
Med kärlek, skratt och omtanke ber jag för Japan och hela vår värld.
Love Laugh & Affection
Erica
Long Live Life
Kärlek och värme från människorna är det som jag har med mig från Bali. Det förstärks av det fina du skrivit. Kram och välkomna hem!