Ja, vart bar det av? Sam avslöjade sin hemliga överraskningsresa några veckor innan vi skulle åka. När han berättade att vi skulle vara i Toscana bara han och jag när jag fyllde 40 år i fem dagar, då gick jag på glädjeenergi och kunde jobba på som bara den för att kunna vara helt helt ledig och inte ens ta med mig datorn då vi for. Vilken lycka! Helt tagen av hur han planerat, bokat, fixat barnvakter, engagerat sig och verkligen varit så mån att jag skulle få ett soligt och vackert minne för livet. Grät flera gånger under resa och också nu efteråt för hur tacksam jag är över Sam, min mamma, svärmor och familj som gjorde detta möjligt, att vi kunde åka tillsammans. Det var sex år sedan vi fick vara tillsammans i såpass många dagar, då Sam fyllde 40 år.
Vi lämnade Sverige i solnedgången förra tisdagen. Jag som brukar vara ganska cool med att resa hade resfeber, säkert för att släpps kontrollen av barnen, de var ju i de bästa händerna men också fem dagar bara med mig själv, med oss.

Mitt i natten slog jag upp fönstren till Florens. Helt överlycklig och supertrött, somnade jag  till vesporna och bilarna som körde i den varma natten…

Utsövda och nyfikna på Florens gav vi oss ut på gatorna i 33 gradig värme. Vi fick nästan börja med att sätta oss och äta vattenmelon serverad på is på ett café. Vilken återfuktare! Sedan tog vi tag i det kulturella!
 

Fascinerande över arkitekturen, de samarbete som krävts för att färdigställa domen, den anrika kulturen och andakten inuti. Helt mållösa var vi av skönheten och energin….

 

Florens har fem broar som binder samman staden, det är något visst med vatten i en stad och med broar. Som något som förenar men ändå är så skört. En av de mest historiska broarna där det i hundratals år har varit smyckeförsäljning fick tom stå kvar under andra världskriget just för att den var så vacker.

Jag lade ut den här bilden på Instagram och Facebook för att få reda på vad hänglåsen vid floden Arno betydde, och de hade betydelse fick jag svaret. Att kärlekspar låser in sin kärlek så den ska vara för evigt, och att de först graverar in sina initialer på låsen. Jag sa då till Sam, det är bara att åka tillbaka och ta med oss ett hänglås <3.
 

Frukt och grönsaks stånd, vacker som en tavla. Den här bilden fick mig att tänka på att raw food kallas Regnbågskosten… Abundance!
Vi köpte de mest perfekt solmogna persikorna och kände solens energin sprida sig ner till våra trötta fötter så vi orkade fortsätta vår vandring i Florens.
 

Fikonen hade precis börjat sin säsong.
 

 
Som skrivet så lämnade jag dator hemma men min stora telefon fick följa med. Dock fick den vila mest, så Sam tog fram sin och googlade fram detta Raw food ställe på St Agostino nr 11 i Florens, #42. Dubbellycka att få sätta sig ned, dricka en grön juice och äta en raw gelatö ( faktiskt hade de skrivit en gelato med Ö;)


Dagen efter när vi skulle åka vidare gick vi förbi och hämtade upp take away lunch, en helt supergod wrap och en mättande macka.


 
 

Den lilla Smart bilen, eftersom vi bara var två;), tog oss smidigt fram genom kullarna i Toscana. Så vacker så jag baxnar. En flock med får som vallas nedför en kulle.
 

Vindruvor som ska pressas till vin på en utav  de otaliga vingårdarna i Toscana…
 

Men alla serpentinvägar, kullar, svängar gjorde mig löjligt åksjuk, som jag ofta blir helt om jag inte har ätit så mycket på morgonen.  Jag fick göra det som funkar för mig, min åksjukemedicin, en macka. Tack för att vi hade gluten go med oss som vi kunde ta innan macka. Med min medicin i magen for vi vidare!
 

Vanligtvis äter jag varken macka, äter vanlig glass eller dricker vin, men jag hade sagt till mig själv innan jag for att vad min lust, vad min kropp, vad tillfället leder mig till – det ska jag äta om det känns sant för mig. Och lika sant som mackan kändes för mig var det att prova vin. Det blev några munnar för att få uppleva druvans karaktär och det var häftigt, sen blev jag snurrig och fnittrig och fick sluta. Jag har inte på säkert över tio år druckit mer än tre glas vin totalt, så min kropp är inte riktig van – ha ha!
 

Så kom dagen då jag fyllde 40 år. Vilken dag, Sam och jag strosandes i solen i Siennas gränder. Vi var kulturella, fikade, strosande, kära, och väldigt mätta. Ett sådant minne som jag kan leva på i 40 år till.
 

Tack till min magiska man, som gillar mig och espresso, tack vare dig ( och våra mammor) fick jag uppleva Toscana, gå på olika kaffebarer ( som jag aldrig gjort annars hi hi) och fått vara med om en helt sagolik resa och få vara med om den bästa 40 års dag jag någonsin kunnat drömma om.
 
Love
Erica